Agnes

Ja, fanimig vad jag mår bra för tillfället.
Det komiska är att jag vet absolut inte varför, och det har varit så "rätt länge nu."
Härligt, jag tror jag börja känna igen mig själv lite igen... Ganka ofta nu i alla fall.
Saker och ting känns helt plötsligt så lätt och rätt. Jag brinner för musiken, teatern ch dansen igen. Äntligen känner jag en vilja och ork igen för att kämpa för "ett liv på scen". Jag tror kanske att jag har börjat tro på mig själv igen. Jag kan lyckas. Jag ska lyckas. Framför allt : Jag VILL lyckas. Äntligen !
Fan, vad skönt det känns att jag till och med vågar skriva så ! Ber om ursäkt ifall jag låter självgod nu, men jag känner mig fanimig stolt över mig själv just nu. Behagligt nöjd på något sätt. Vart kommer alla de känslorna ifrån? Vad har hänt? Är Agnes, den omedvetna, galna, skyddade, glada och postiva fjortonåringen tillbaka?
hey, whatever ! Lika bra och flyta på denna vågen nu ett tag... =)

hoppsan, blev visst djupt nu.
hur som helst, dags o krypa till kojs.
natti natti !

/angie